mammatillF

Jag hade bestämt mig för att vi skulle ha en supermysig dag eftersom F

blev 7 månader idag, men det sket sig ganska duktigt.

Natten til idag vaknade han totalt 4 gånger, klockan 22, 00, 03 och 05-06.

Och han skrek och skrek, det var så svårt att lugna honom.

(Senare under dagen fick vi höra av en kontaktsköterska på avdelningen att bebisar/barn kan få

mycket mardrömmar av behandlingen. FYFAN, han har det redan svårt

med alla biverkningar så ska han ha mardrömmer på det!)

 

Så ingen av oss sov på natten. Ingen sömn kombinerat med konstant stress, rädsla och ovisshet

gjorde att min kropp inte orkade mer. Det resulterade i en heldag med migrän för mig.

Att försöka bada en skrikande hungrig bebis i detta tillståndet var inte lätt.

Just det, varför vi var tvungna att bada honom där på morgonen var för att han skulle sövas.

Därför måste han bada och fick inte äta på 4 timmar innan narkosen.

Det är nästan det värsta för oss.. Att när det faktiskt finns nånting vi kan göra för att

F ska må bättre, så får vi inte göra det! Att se hans mat stå där i skåpet och sen se honom

söndergråten av hunger, DET är inte rättvist. Inte nånstans.

 

Det hela blev för mycket för mig och mitt huvud höll på att gå sönder.

Så jag fick gå och lägga mig medan F's pappa fick gå upp till Barn op. med honom.

Jag sov inget vidare när F var där uppe. Men jag kommer ihåg att jag drömde att jag och

F's pappa hade glömt honom kvar i bilen, och sen hittade vi inte bilen igen..

 

Efter att F fick komma tilbaka från uppvaket var han ganska trött resten av dagen.

Med andra ord, inte en särskilt bra natt o dag.

Men han slipper få dropp (vätska) inatt för han har ätit så bra. Så det är ju ett bra tecken!

 

Imorgon gör vi ett nytt försök att fira lillkillen lite, då kommer hans mostrar och morfar med tårta

och säkert en ballong eller 50 :)