VILKET LIV ÄR DET HÄR?
Nu har vi varit hemma sen i onsdags, och det
har varit hemskt.
Det som vi längtat efter så länge blev också fel.
Lillen sover inte på nätterna och har även börjat
vara gnällig på dagarna. Mediciner måste vi ge flera gånger om dygnet.
Så vi sover typ ingenting och därav finns ingen energi att orka med allting.
"Det finns inget som säger att ni inte ska kunna leva ett vanligt liv!"
Det har vi fått höra flera gånger om på sjukhuset.
Varför ljuger dom?
Vi kommer nästan inte ut ur lägenheten.
F håller just nu på att trappa ner på en av medicinerna, kortison, som han efter nån vecka ska få sluta med.
Just denna medicinen går mycket ut över humöret så vi tänkte ju att nu som han får mindre av den så kommer han bli mer som sig själv igen.
Men tydligen så kan det kännas konstigt i kroppen under avtrappningen och att det kanske är det som är lite jobbigt för honom.
Så nu hoppas vi att när det har gått en vecka eller två att han ska må bättre.
För så här kan vi fan inte ha det..