LÄTT FÖR ER ATT SÄGA..

 
Det har ju varit riktigt jobbigt dom sista 3-4 dagarna.
F kräks nästan hela dagarna och det enda vi gör är
att torka kräk, tvätta och försöka mata F igen.
 
Jag har ringt avdelningen varje dag för att få
rådgivning, men det enda dom säger är att vi
måste försöka ge mindre mat åt gången.
Men det spelar ju ingen roll hur mycket vi ger!
Jag ringde avdelningen idag också för att få
hjälp med hur vi ska göra med maten, och vad
nästa steg är egentligen för att hitta något som
kan hjälpa F att sluta kräkas.
Men dom vet ju inte själva vad dom ska göra.
Men jag sa att vi kan inte leva så här, något
måste göras för att hjälpa oss.
Annars kan vi inte vara kvar hemma.
 
 
 
Så är det ju det här med att ge F mat i munnen,
så att han inte ska glömma bort hur man äter.
Läkarna säger att vi måste försöka, även fast
han visar TYDLIGT att han inte vill ha det och
kräks upp det på en gång.
Det är ju så jävla lätt för dom att säga när det 
inte är dom som behöver utföra det.
 
Att tvinga sitt barn att äta för att sedan bara
kräkas upp det är förfärligt.
Att tvinga maten in i munnen på sitt barn när
det inte vill är förfärligt.
F's ögon tittar desperat på oss, han kniper igen
munnen och vänder bort huvudet så långt
han bara kan.
 
Fyfan för att vi måste göra det här.
Fyfan för att F måste kräkas hela tiden.
Fyfan för att vi måste leva så här.
 
 
BARNCANCER | bebis, familj, hemma, kräkningar, livet, sjuktbarn | |
Upp