mammatillF

Vad trött jag är på livet just nu.

Det är samma rutin varje dag och vi gör

typ ingenting. Är bara hemma.

 

Jag kom tänka på det nu när jag faktiskt

gör andra saker när min syster är här,

hur mycket jag ogillar mitt liv nu.

Det är stuck på repeat och jag håller på att

bli tokig. Jag är inte gjord för det här.

 

Allt jag vill är att vi ska kunna börja leva

ett "vanligt" liv igen.

Att F ska få leka med andra barn på dagis,

att jag ska få börja jobba igen och själv bli

mer social.

Vi skulle må så bra av det båda två.

Och vi vet inte ens om- eller när det kommer

bli möjligt. 

 

 

Det känns som att det är dåligt för F också

när jag inte mår bra och inte är glad.

Det är klart att vi har roliga stunder

tillsammans, men det var inte planen att

jag skulle gå hemma hela dagarna.

Det är bara inte något för mig.

Nu är det ju självklart att F behöver mig,

och jag vill hjälpa min lilla hjälte så mycket

jag bara kan! Men det här är inte lätt.

 

Så är det så dumt att nu när min syster

är här och vi vill hitta på så mycket som

möjligt när vi har chansen, så är min energi-

nivå och den oändliga känslan av trötthet

den samma. Känner mig helt slut varje dag.

 

Jag har hört att det är så för andra föräldrar

också, med allvarligt sjuka barn. Tröttheten.

Hoppas den försvinner snart för den förstör

så mycket!

Ångest har jag också, över att inte veta hur

länge vi kommer stanna på sjukhuset denna

gången, (fom måndag)..