"NI ÄR SÅ HIMLA STARKA"

Det får vi höra rätt ofta, men grejen är att
vi inte har nåt annat val.
Och det är sällan att vi går en hel vecka
utan ett mindre psykbryt.
 
Det känns som att varje vecka går på
repeat, även fast nån vecka är bättre
och nån vecka är sämre.
Och det känns nästan meningslöst att
räkna ner dagarna till behandlingens
slut, för när vi väl kommer så långt så
vet vi inte om vi kanske måste göra 
allt om igen.
Kanske flera gånger om.
 
Jag vill inte att F ska behöva vara under
behandling när han ska börja skolan.
Dels för att han kommer känna sig
utanför och dels för att ungar är hemska
mot varann ibland.
Hoppas att F är frisk tills dess i alla fall!
 
 
Idag var vi ute och promenerade lite
hemma i Linne.
F sov inte nånting på hela dagen, så när
jag la honom vid 20 somnade han typ
direkt haha.
 
Nu måste han ha sin medicin, så jag
får försöka skriva lite mer imorgon!
Trevlig helg.
 
BARNCANCER, FAMILJ | Behandling, ambitioner, bebis, familj, leukemi, mamma, skola | |
Upp