mammatillF

 

I förrgår kväll fick jag ett sms av F's pappa;

 

 

 

Det kändes helt fantastiskt att få ta hem F.

Och veta att vi inte måste tillbaka för den samma

behandlingen 8 veckor senare.

Att inte F behöver sövas eller vara uppkopplad

till dropp i flera dygn.

Att inte behöva byta blöjan var tredje timme

även under natten- med handskar på!

Att inte behöva undra "när får vi åka hem?"

eller "kommer F må dåligt, eller få dom

hemska blåsorna i munnen som gör så ont?"

 

 

Det var som att F visste att hans nya leksaker

hade kommit igår, haha!

 

F är glad och leker, fast man märker stor

skillnad på honom nu och före behandlingen.

Han är mycket trött och medtagen av allt som

han har varit med om senaste veckorna.

Infektioner, 2 operationer och en tuff

metotrexatebehandling där han inte kunde

få sitt näringsdropp som han brukar.

Det vill säga att han endast fått sondnäring

och det är inte nog.

 

F's hud var irriterad innan behandlingen,

på ställen där han har haft tejp och lim

efter operationerna.

Han är känslig för det.

Och metotrexate gör sånt 100 gånger värre.

Så stackars lillen har illröda sår på bröstet,

halsen och i ansiktet.

Vi smörjer som galningar hela dagen men

jag tror bara att det gör så att det inte

blir värre. 

F får alvedon när vi märker att det svider.

 

Annars njuter vi bara av att ha lillen hemma.

Den senaste månaden har varit ett enda

kaos. Nu kan vi äntligen andas ut.

 

Ha en fin helg alla ❤️