MIN HJÄLTE
DENNA vimpel hänger med stolthet
i F's rum. Jag hoppas att han en dag
kan läsa min blogg om denna tiden, och
verkligen förstå hur tuff han var/är.
Nu fyller min solstråle snart 2 år,
varav 1 och 1/2 år har han varit under
cellgiftsbehandling.
Och det kommer han tyvärr att vara
ända tills han fyllt 3 år.
Men- snart är det bara ett år kvar!
Jag hade hoppats på att bli av med
sonden innan hans födelsedag, och
ersätta den med en peg (en typ av
sond som går direkt in i magen).
Det ville jag eftersom jag kände att
det skulle bli lättare för honom att
vara på ett eventuellt dagis utan sond.
Jag vill inte att han ska känna sig
annorlunda än dom andra barnen,
eller att dom andra barnen ska
peka på den- eller dra ut den!
Fast läkarna tyckte att det vore ett
steg tillbaka att operera in en peg.
Dom menar att eftersom det går
såpass bra med magen och
kräkningar nu, så vill dom inte in
och störa magen mer.
Men jag tänker diskutera det lite
mer nästa gång vi är på sjukhuset.
Exemet ger sig inte. Och efter att
jag ringde in i söndags och sa att
nu får dom fasen se till att skicka
en remiss till hudläkaren, så är det
nu äntligen gjort.
Man måste tjata och bli arg för
att nåt ska hända tyvärr.
Nu måste jag sova, god natt på er
alla fina människor.