mammatillF

 

UNDER helgen har F's pappa och

morfar satt upp nya lister i lägenheten,

något som måste göras innan flytt.

Så det känns bra att äntligen nåt av

alla 10000 saker på checklistan har

blivit gjort!

 

Jag är ganska överraskad över att

F's pappa har orkat, då vi båda två

lider av sömnbrist för tillfället.

Det är skittuffa nätter nu.

Koppla matdroppet så sent som

möjligt, brukar bli mellan 00 och 01,

sen är det upp 6 timmar senare

för att koppla bort det.

Och det är ju inte så lätt att somna

på kommando när droppet är

kopplat och klart.

 

Jag har inte sovit bra en enda natt

sen jag blev sjuk i julas.

Jag får inte ens två timmar utan att

vakna. Tror det beror på att jag är

superstressad över flytten sam-

tidigt som det är så mycket i vår

vanliga vardag som är jobbigt nog.

 

Annars har vi inte gjort mycket

annat än att ligga utslagna på

soffan och bara hatat livet.

Att inte ha energi över för att leka

med F eller gå en lång promenad 

får oss att känna oss som

världens sämsta föräldrar.

Jag har så dåligt samvete varje dag.

 

 

Varför kunde vi inte få leva ett

normalt liv?

Varför kunde inte F få en vanlig

barndom? 

VARFÖR?

 

Imorgon ska vi till sjukhuset.

Blodprov ska tas- mestadels för att

kolla om levervärdena är bättre

efter att vi slutade med närings-

droppet.

Sen ska F till tandläkare för en

check-up och efter det blir det

ultraljud för att kolla så att cystan

inte växer igen.

 

Så det blir en heldag!