MÖRKARE TIDER

TID för en update.
 
Vi har haft tuffa veckor nu och livet är
inte lätt, på flera olika sätt.
Dels för att familjen har förlorat en viktig 
person och dels för att ingenting verkar
funka just nu.
 
F går fortfarande inte efter benbrottet.
Han är dock mer uppe och försöker gå/
stödja på det, men han vill helst bara bli
buren och det är nu snart 4 veckor
sedan vi tog bort gipset!
 
I samband med benbrottet förlorade
han aptiten, säkert pga att han blev
deppig av att bara sitta still hela tiden.
Så vi är verkligen tillbaka där det började
gå bättre med maten, alltså att han
smakar lite men sväljer typ inget.
Han kunde äta hur mycket glass och
odt som helst innan benbrottet, men
nu vill han bara smaka en liten bit ost
ibland och äter ingen glass alls..
 
Jag mår inte bra heller.
Det känns som att jag tvingats ta ett jobb
som jag inte trivs med bara för att jag
inte får nog stöd från Försäkringskassan.
Jag fick inte tiden att varva ner och
försöka tänka igenom vad jag vill göra
med mitt liv. 
Nu står jag fast och vet inte vad jag ska
göra. Jag mår inte bra av det jobbet jag
har nu, men jag kan inte sluta.
Då klarar jag mig inte.
 
Allt detta ger mig sådan ångest så jag
känner mig som världens sämsta
mamma. 
För jag är så trött jämt och orkar liksom
inte med allt som måste göras.
Träna på att äta, träna på att gå, kolla
upp dagmammor i området, sondmata,
ha kontroll på hur mycket sondnäring
och medicinuttag som finns kvar på
recept, komma ihåg alla tider för olika
besök på sjukhuset etc etc.
 
Det finns bara en anledning till att jag
inte har gått in i väggen- och det är F.
Han är ljuset i mitt liv, allt annat runtom
är bara mörker.
 
Vad skulle jag gjort utan dig?
 
 
BARNCANCER | | En kommentar |

LIVET TAR

 
NU har jag inte skrivit på ett tag igen, och
det är för att livet är helt upp och ner just nu.
 
Förra söndagen fick jag ett telefonsamtal
på jobbet, och redan då visste jag ju att
något hemskt hade hänt.
Det var min pappa som ringde och berättade
att vi hade haft ett dödsfall i familjen.
 
Jag åkte direkt från jobbet för att ta hand
om F så att hans pappa kunde åka hem
till sin familj.
Väl där tyckte jag att F var lite varm, och
när han efter nån timme fortfarande var
varm och började bli hängig så tog jag en
temp. 38,5!
 
 
Vi har fått instruktioner sen tidigare under
behandlingen att om han tempar 38,5
eller över så ska vi åka in med honom
direkt, så jag fick panik.
Jag ringer avdelningen och de säger att
jag måste ta honom till sjukhuset, men
att jag skulle ta det lugnt och det var
ingen brådska. Nähä!?
Jag var ensam hos F's pappa, utan bil
och utan nån som kunde köra oss dit.
Ringde taxi och lyckligtvis kom de ganska
snabbt!
 
Vi fick stanna på sjukhuset över natten,
på avdelningen vi aldrig trodde att vi skulle
behöva vara inlagda på igen.
Fan.
 
Men dagen efter fick vi lite svar på vad
som hände.
Bara ett förkylningsvirus, tack gode gud.
Och sen i måndags har F varit feberfri och
vi har kunnat åka och träffa familjen 
ganska mycket under veckan.
Man måste stötta varann och finnas där 
för varann när någon lämnar oss.
Lämnar oss alldeles för tidigt.. 
 
Vi är i sorg och känner att livet bara tar.
 
BARNCANCER | | Kommentera |

FÖRSTA GÅNGEN I BADHUS!

JAPP, ni läste rätt!
Vi kunde äntligen ta med F till ett badhus!
Det var ju det första jag ville göra efter att
cvk'n togs ut, men i början med peg'en,
(slangen/knappen på magen), så skulle
vi avvakta.
Och sen bröt han ju benet..
 
 
 
Det kom upp i samtalet med sjukgymnasten
förra veckan- att jag hade längtat så
efter att ta med F till simhallen och så
hände detta med benet.
Men då sa han att det vore en bra idé att
göra det nu för att träna benet!
F vill ju inte stå på det och i vattnet blir
ju kroppen lättare att bära på.
 
Så igår åkte vi till Vallhallabadet!
Först tyckte F att det var lite läskigt och
antagligen var det obekvämt med flyt-
ringarna(?) på armarna.
Men sen började han plaska och leka
och skratta som bara han kan.
Helt underbart att äntligen kunna göra
detta med min son!
 
Dock var inte varmbadet öppet och jag
måste säga att "barnpoolen" samt
resten av badhuset gjorde mig lite
besviken. Det var ganska litet och trångt 
och i barnpoolen (0-6 år) kunde inte ens
F stå på botten.
Men nästa gång åker vi dit när varm-
badet är öppet!
 
Nu ska jag lägga mig, det har varit en
lång dag på sjukhuset idag också.
Kram & godnatt!
 
 
BARNCANCER | barncancer, leukemi, mamma | | En kommentar |