EN NATTS SÖMN, BARA EN!

 
 
Det var precis vad vi behövde.
Även fast det blev sent igår kväll eftersom mina systrar är här, så var det underbart att sova utan gnäll en hel natt. Men jag saknade lilla F när han inte var nära.
 
F's snälla morfar ställde upp som barnvakt så att vi skulle få en paus. För jag orkade inte mer. Jag var så frustrerad och trött varje dag att jag bara började gråta så fort F fick en skrikattack. Ingenting jag gör för att trösta honom och få tyst på hans oändliga gnällande hjälper. 
 
Imorgon har F gått på kortison i en vecka.
Då ska vi ha en veckas paus för att därefter ge kortisonet en vecka till.
Hoppas att kortisonnivået går ner snabbt så att F (och inte minst vi!), slipper humörsvängningarna och att vi kan få några dagar att ladda upp för nästa runda.
 
F's pappa frågade läkaren förra veckan när vi började med kortisonet; varför man har en veckas uppehåll?
 
"För att föräldrarna inte orkar mer."
 
 
BARNCANCER | Behandling, bebis, biverkningar, familj | |
Upp