VARJE KVÄLL

 
NYNNAR jag Byssan Lull för dig
så att du kan slappna av och somna.
Jag älskar att se dig sova.
Du ser så fridfull och nöjd ut.
Men ändå kan jag inte slappna av.
 
Första gången jag kollar till dig är
när jag ger dig medicinerna nån timme
efter att du somnat.
Efter medicinerna lyssnar jag väldigt
noga så att du inte kräks upp det och
sen kanske inte kan andas.
 
Sen kommer jag in nån timme efter
det igen och bara lyssnar så att jag
hör att du andas.
 
 
 
Jag kommer nog aldrig att lita på
pumpen helt och hållet, jag är livrädd
för att den ska gå sönder och släppa
igenom för mycket luft.
Jag är också rädd för att sondslangen
ska hamna runt din hals.
 
Sen när jag ska lägga mig lyssnar
jag efter dina andetag igen.
Jag är så rädd för att nåt ska gå fel.
Jag är så rädd för att jag ska göra fel.
Jag är så rädd om dig, älskling, och
att jag ska förlora dig.
 
Cancer förstör så mycket av livet,
men det gör också att jag verkligen
uppskattar varje dag med dig.
 
Du är så älskad.
 
BARNCANCER | |
Upp