UPDATE
I tisdags blev F av med gipset!
Gud vilken lättnad- det hade ju lika gärna
kunnat bli 10 veckor med gips som 4.
Men nu måste vi ta det försiktigt i 4 veckor,
lika lång tid som gipset satt.
Han har inte velat stå på benet än och vi
märker att han har lite ont fortfarande.
Så han verkar vara försiktig och tack gud
för det! Inte lätt att säga till en tvååring att
ta det lugnt haha.
Men vi måste fortfarande bära honom överallt.
Dock kan han hasa sig fram och tillbaka
mellan rummen på rumpan, så snart är
han nog uppe på benen igen!
Han är nog väldigt less på att inte kunna
röra sig som vanligt.
Så var det nästa grej, (för det måste ju alltid
vara något eller hur?), F har fått ett granulom
på huden där knappen sitter.
För några veckor sedan såg det ut som en
extra hudflik som satt fast vid knappens
ingång till magen, det var rött och vätskade.
Vi ringde in och de sa att vi skulle avvakta,
att så länge han inte fick feber så var det
ingen fara.
De tänkte att det var jobbigt att ta med
honom i bilen ned tanke på benet.
Men sen en dag var denna hudfliken blivit
till en röd liten böld.
Vi fick panik och ringde avdelningen samt
skickade en bild till dom.
De sa igen att det inte var farligt och att
de skulle titta på det när vi ändå skulle
åka dit efter några dagar.
När vi kom dit sa läkaren att detta granulom
är kroppens sätt att försöka få bort/täppa
till knapphålet. Det är ärrvävnad som bildas.
Så nu ska vi smörja med kortisonsalva
enligt ett schema och se om det hjälper.
Men bara några dagar efter att vi började
smörja så vaknade F en natt och grät och
skrek: "aj mage, aj peg!" och det kom
mörkare vätska från knappen.
Detta troligtvis för att knappen ligger och
skaver på granulomet och det blir som
ett sår.
Nej fy, nu är jag så less på att nya
problem alltid ska dyka upp.
Att vi aldrig får varva ner och försöka få
ihop någon form av en normal vardag.
Vi är så trötta allihop..