mammatillF

 

 

Jag tänkte starta med lite bakgrund eftersom

det är mitt första inlägg.

För 3 månader sedan upptäckte jag ett blåmärke

på F'à rygg och gick till BVC för att kolla upp detta, eftersom jag inte kunde tänka mig hur han hade fått märket. Vid denna åldern så gjorde inte bebisen

mycket annat än att ligga still.

 

På BVC trodde dom nog att han bara legat på

sin napp eller nåt sånt och att det inte var

nån fara.
Vid varje nästa kontroll berättade jag att

blåmärket fanns kvar och verkade bli större

och mer som en bula.
Igen fick jag svaret att det inte var något att

oroa sig över, det kan ta tid.

Även vid 6-månaderskontrollen när BVC's

läkare, "barnspecialisten", undersökte F -

sa han att det nog bara var ett brustet blodkärl

och att bebisar också får blåmärken!

Inget att tänka på, det kommer försvinna.

 

De följande 3 veckorna dök det upp flera

märken på F, varav några blåa på rygg och

mage samt några röda myggbett-liknande

bulor på huvudet. De blåa märkena började

bula ut alltmer men blev inte särskilt stora.

Men de röda märkena på huvudet, särskilt ett,

blev större och större. Stor röd bula.

 

Så när vi ringde BVC och sa att nu måste

dom kolla på det, fick vi inte en tid förrän 5

dagar fram då "barnspecialisten" skulle vara

där.
Förrförra lördagen, bara några dagar efter

jag ringde BVC, var vi så oroliga att vi åkte

till Barnakuten på Östra sjukhuset.

 

Flera läkare tittade på honom men ingen hade

sett nåt liknande förut (betryggande), så dom

sa att dom skulle hämta någon från en annan

avdelning. Mer specifika ville dom väl inte vara

och jag hade fullt upp med en övertrött bebis

eftersom vi redan varit där i 2-3 timmar.
Vi fick ett eget rum efter att den nya läkaren

hade tittat på F, och några sköterskor kom och

tog blodprov.

 

Läkaren kom tillbaka efter ett tag och sa att

antingen hade F en infektion eller så var det en

benign.. Vid det ordet stannade mitt hjärta för

jag kopplade det ordet direkt.

Jag frågade: "Benign? Pratar du om cancer?"

Det gjorde han. Men han menade att det inte

behövde vara något allvarligt, därav benign.

Vi fick stanna över natten. Jag var så rädd.

Dagen efter kom en kvinnlig läkare och

pratade med oss. Hon förklarade att mycket

tyder på att F har leukemi och att hon var

99% säker på att det var just detta.

Jag grät och skrek min sons namn om och

om igen. Det var ofattbart.

Dagen efter det, måndagen, fick vi bekräftat

att det var leukemi.

Närmare bestämt infant ALL - leukemi som

drabbar barn under 1 år. Ganska ovanligt.

F var 1 av 3 barn per år.

 

Nu har vi bott på sjukhuset i 10 dagar och

F började behandlas redan på måndagen

då vi fick det slutliga beskedet om cancer.

Jag kommer att skriva om min bebis på

på 6 månader  som har insjuknat i den

ovanliga sjukdomen Infant acute lymphoblastic

leukemia, vårt liv på sjukhus, hur han

behandlas och hur han överlever.