mammatillF

 

IDAG skulle vi vara på sjukhuset vid 10, dvs

om vi hann det, för det beror på hem-

sjukvården också.

Och så var jag tvungen att hämta extra-

nycklarna som jag lånade ut vid reliningen

i huset mellan 07 och 10!

Alltså vilka tider dom sätter upp. 

Vem kan hämta vid den tiden på en vardag?

Jag var typ den enda där haha.

 

Så vi kom till sjukhuset 10.30 och just

när vi var i parkeringshuset ringde

dom från avdelningen och sa att det hade

varit ett barn med vattkoppor i entrén!

Så det var ren tur att vi var sena.

Men det betydde också att vi var tvungna

att gå in en annan väg, den som dom

transplanterade barnen måste använda.

 

Och hela tiden vi gick där inne så

tänkte jag på familjen som förlorade

sitt barn.. Och hur  många gånger dom

måste ha gått den vägen in och ut från

sjukhuset.

Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.

Vi tänker på dom hela tiden, det går

inte att putta undan.

Men det vill jag egentligen inte heller.

Vi delar deras sorg.

 

 

Fast jag känner att nu med allt flyttstress

så blir det för mycket med allt annat

jag går och tänker på samtidigt.

Och bara vardagen med F kräver ju sitt.

Känner mig helt trasig och har ångest

över hur jag ska orka med allt detta.

Lyckligtvis kommer F's morfar hem idag

och kan ta en natt så att jag kan sova

ut lite. Känner att det behövs haha.