mammatillF

 

I söndags hände något av det värsta

jag vet.. F kräktes upp sonden.

Lyckligtvis slapp vi åka in med

honom då klockan var läggdags

för F.

Så vi fick en tid dagen efter istället.

 

När vi var där i måndags trodde vi

att vi bara kunde sätta en ny sond

och sen åka hem igen, vi hade ändå

en inbokad tid imorgon (onsdag).

Men vår läkare ville visst prata med

oss när vi redan var där och det

kunde inte vänta.

Det visade sig att vi redan har fått

en tid för att operera in peg- nu på

fredag! Jag fick hjärtat i halsen.

 

Vi har velat detta länge men vi

tänkte att vi skulle få god tid på

oss efter peg-genomgången att

fundera ordentligt på saken, innan

det skulle bli operation.

Nu får vi två dagar!

Imorgon ska vi till sjukhuset för

samtal med läkare samt få en

genomgång av allt som gäller

vid peg. Det är ju ett tag sedan

vi gjorde det nu.

 

Nej, fy.. Nu när det är så nära

så känner jag hur jag egentligen

inte vill att F ska operera in peg.

Men det är ju antingen sond

eller peg, något måste han ha.

Fan vad jag hatar att behöva välja

mellan två saker jag absolut inte vill.

Jag vill inte bestämma detta för F.

 

Men nu när både kirurgen och vår

läkare som vi litar på har sagt att

det verkar som en bra lösning, så

är det väl inte så mycket att

fundera på.

Vi är ju väldigt nyfikna på om en

peg kan hjälpa på kräkningarna!

Tänk om problemet försvinner

helt och hållet.

 

Och hans vackra ansikte slipper

ha en lång tejpbit över sig jämt.