VI KÄMPAR PÅ
JAG skriver väldigt sällan nu, och det är
för att tiden inte finns.
Men jag ska bli bättre på att uppdatera
när saker lugnat sig lite.
Vi har haft ännu ett möte med nutritions-
teamet, och igen kände jag att det bara
är totalt meningslöst.
Vi svarar på samma frågor varje gång
eftersom inte alla i teamet är med på
varje möte, och dom har inga nya tips
eller råd för hur vi ska göra.
Utan dom säger bara att vi ska fortsätta
erbjuda mat. Och det gör vi ju!
Så nu bestämde vi att vi inte ska ses
igen förrän efter sommaren.
Jag kände att det bara blev jobbigt
att prata om samma problem varje
gång, det är inte lätt för oss att
F inte äter. Vi är ju oroliga för hur
vi ska klara detta.
Han vill fortfarande bara smaka lite
på olika saker, men han äter inte.
Men han är så glad och go som alltid.
Leker och busar som vilken annan
tvååring som helst.
Mammas fina kille.
Hej
Min dotter tyckte att det mesta smakade konstigt och hade då ingen matlust under behandlingen och långt efter. Den kom efter ett år kanske, matlusten. Fortfarande tycker hon att vissa saker smakar starkt och jag tror det tar lååång tid innan allt smakar som det ska. Har pratat med vuxna som sagt att maten smakar konstigt, som järn, och det går inte att äta.
Barn o vuxna som är mitt i behandling tycker att mat smakar apa.