NOVEMBER
VI sörjer, därför har jag inte haft tid eller
lust att skriva.
Alla som varit inne på F’s insamlingsfond
har nog förstått att det är hans farfar som
har gått bort.
Familjen tyckte att istället för att köpa
blommor till begravningen så kunde man
skänka till barncancerfonden.
Och alltså då skänka via F’s insamling.
Väldigt fint, tycker jag.
Jag är också ledsen för min sons skull.
Nu fattas det både en mormor och en
farfar i hans liv.. Två så viktiga personer.
Men det är klart att vi är tacksamma och
glada över att morfar och farmor finns kvar!
Jag tycker bara att våra familjer- både min
sida och F’s pappas sida- har varit
igenom nog nu, men ändå väljer livet
att fortsätta ta ifrån oss och gör det
så svårt för oss att gå framåt.
-
Inte nog med att F fick ett granulom av
den första knappen så vi var tvungna
att byta modell, så har han nu fått ett
hemskt skavsår på magen av den nya.
Stackars liten vad ont han har..
Jag kan inte beskriva hur ont det gör i
hjärtat varje gång det dyker upp något
nytt som gör honom illa, på grund av
hans sjukdom. På grund av cancer.
Jag kan inte beskriva hur orättvist livet
känns när jag som mamma måste se
honom lida, gång på gång på gång..
Min son går fortfarande inte, han äter inte,
han går inte i förskola, och han har två
utslitna föräldrar som inte ser någon annan
mening med livet än honom.
Allt för dig, min älskade pojke.
Vi kommer aldrig att ge upp så länge
du lyser upp våra dagar med ditt härliga
leende, dina vackra ögon, dina roliga ord
och världens bästa kramar.