LIVET TAR
NU har jag inte skrivit på ett tag igen, och
det är för att livet är helt upp och ner just nu.
Förra söndagen fick jag ett telefonsamtal
på jobbet, och redan då visste jag ju att
något hemskt hade hänt.
Det var min pappa som ringde och berättade
att vi hade haft ett dödsfall i familjen.
Jag åkte direkt från jobbet för att ta hand
om F så att hans pappa kunde åka hem
till sin familj.
Väl där tyckte jag att F var lite varm, och
när han efter nån timme fortfarande var
varm och började bli hängig så tog jag en
temp. 38,5!
Vi har fått instruktioner sen tidigare under
behandlingen att om han tempar 38,5
eller över så ska vi åka in med honom
direkt, så jag fick panik.
Jag ringer avdelningen och de säger att
jag måste ta honom till sjukhuset, men
att jag skulle ta det lugnt och det var
ingen brådska. Nähä!?
Jag var ensam hos F's pappa, utan bil
och utan nån som kunde köra oss dit.
Ringde taxi och lyckligtvis kom de ganska
snabbt!
Vi fick stanna på sjukhuset över natten,
på avdelningen vi aldrig trodde att vi skulle
behöva vara inlagda på igen.
Fan.
Men dagen efter fick vi lite svar på vad
som hände.
Bara ett förkylningsvirus, tack gode gud.
Och sen i måndags har F varit feberfri och
vi har kunnat åka och träffa familjen
ganska mycket under veckan.
Man måste stötta varann och finnas där
för varann när någon lämnar oss.
Lämnar oss alldeles för tidigt..
Vi är i sorg och känner att livet bara tar.